The blue lagoon (Den blå lagunen)
Är baserat på en klassiker av Henry DeVare Stacpoole.

En amerikansk drama från 1980 med Brooke Shields, Christopher Atkins och William Daniels.
Åldergräns: 11 år
Längd: 1 tim 40 min
Regissör: Randal Kleiser.

Handling:
Ett skeppsbrand tvingar två små barn och en kock i land på en till synes övergiven tropisk söderhavsö. Efter ett tag dör kocken och barnen tvingas överleva på egen hand. Åren går, pojken och flickan är fortfarande vid liv och har blivit ungdomar. Puberteten får dem intresserade av varandras kroppar och de börjar bygga upp ett alltmer intimt förhållande.

Vad tycker jag:
I början var det inte så spännnande men sedan när de har vuxit upp..pang..den var helt underbar. Jag älskade vartenda scener. Det var så härligt att se en kärlekshistoria i en tropisk paradis. Jag kunde inte sluta tänka på filmen. Jag älskade verkligen Richard och Emmelines starka dragning till varandra och deras relation. Jag gillar verkligen att få drömma mig bort i en paradis. Jag skulle kunna se den om och om. Gud...det är så svårt att förklara varför jag älskar denna filmen. Varning för en supersorgligt slutet och en del nakenscener.

5 av 5!

Whoo!!!! Breaking Dawns första "officiella" trailer har kommit!!! Jag vet att jag är lite sen med det men var tvungen att visa upp det, så bra är trailern!

Jag saknar dig

En svensk film från 2011 med Erika Midfjäll, Thomas Hanzon, Hanna Midfjäll, Ludvig Nilsson och fler mer.
Åldergräns: Från 11.
Längd: 2 tim 5 min.
Regissör: Anders Grönros.

Handling:
Tina och Cilla, som bor i Piteå, är 14 år. De är enäggstvillingar och identiskt lika men olika som personer. På mammas födelsedag rusar tvillingarna iväg för att hinna med skolbussen. Då inträffar katastrofen. Cilla blir påkörd och dödas. Det är som om Tinas halva jag försvinner. Med det blir samtidigt startpunkten för Tinas omtumlande väg till ny självinsikt. Filmen är baserat på en roman av Peter Pohl och Kinna Gieth.

Vad tycker jag:
En fyndig film, fylld av sorg och ensamhet. Man känner sig så ledsen och tomt efter olyckan hade skett. Jag lovar att ni kommer behöva lite näsdukar även ni som nästan aldrig gråter. Lite jobbigt att behöva se igenom, det gör lite ont i bröstet och man tänker på de anhöriga som man har förlorat. Filmen signalerar att man kan gå vidare och leva efter en närstående har dött. Sorgen försvinner kanske aldrig men man kan gå vidare och leva med minnet kvar i hjärtat. Filmen är också lite tröstande på nåt sätt för oss som har mist nån. Erhört bra svensk ungdomsfilm. Jag brukar inte gilla svenska filmer men denna filmen är rätt ovanligt bra att vara en svensk film.

4 av 5